Archive for juli, 2009

Fördomar

Add comment juli 22nd, 2009

I den mellansvenska staden har ett flertal
bränder skett på olika restauranger och
hotell.

Vad håller på att hända i den tidigare så
idylliska staden? Varje dag står det några
musikanter utanför Handelsbankens
kontor och spelar musik och
när de inte spelar, så har de en skiva på.
Till de Handelsbanksanställdas förtret.

Längre bort på gågatan går några människor
och försöker dela ut rosor som de sedan
vill ha 20 kr för och de nästan stoppar mig  
när jag redan har en fot inne i blomsteraffären
så fräckt.

Utanför shoppingcentret står en kille i
rosa tights och t-shirt som står rakt ut
för hans stora mage, men en liten hand-
väska på armen, röker konstant och
hostar slemmigt.

Längre fram på gågatan sitter en mörk
kvinna med korslagda ben på marken
och tigger.

Var har jag hamnat, jag känner inte igen
staden längre, citykärnan håller på att
förändras och många lokaler står tomma.
Alla svensson åker till shoppingcentrat
utanför stan, där parkeringen är gratis
och vakter patrullerar.

Och alla bränder av restauranger, diskotek
och hotell, det måste vara någon restaurang-
ägare som tänder eld på de andras
restauranger, så han själv ska få fler gäster
eller?

Det ryktas att det är vi svenskar som
bär skulden, kan det vara möjligt? Ett gäng
med motorcykel och väst vilket gjort att
gubbarna och tanterna i kommunhuset vill
förbjuda väst på stadens uteställen.

Vilken diskriminering.

Nettan

Bättre service tack

Add comment juli 18th, 2009

Vi tar en nummerlapp på apoteket. Det är
några nummer före och vi köper lite annat
i väntan på vår tur.

Vårt nummer kommer upp på displayen i
taket och min man går fram till kassan.
Han kommer snabbt tillbaka och säger
”de hade inte min medicin, så de skulle
beställa den”. ”Okej, vi får åka in i morgon
igen”, svarar jag.

Vi åker in dagen där på. Min man tar en
nummerlapp och rätt snart kommer hans
nummer upp. ”Nej”, säger han. ”Inte hon
igen”, viskar han. Det är samma tjej som
expierade honom dagen innan.

Han får bara en medicin, den andra har
hon glömt att beställa. Jag ser på hans
blick att snart går han i taket, semester
och allt. Jag går fram och frågar ”kan ni
se om det är något annat apotek, som
har medicinen hemma?”. Hon får fram
att två andra apotek har medicinen hemma.
”Kan du be att de reserverar den medicinen
till oss” säger jag.

Min man får en lapp, som han ska ta med
till den vanliga kassan. Expediten är tydligen
så ny att hon inte har lärt sig kassan ännu.

Väl framme vid kassan, säger den damen,
”att den här lappen går inte att betal på”.
Min man börjar koka. Jag tar lappen, tränger
mig fram till vår förra expedit och säger ”att
den här lappen saknar någon information
så vi kan inte betala på underlaget”.

Hon ser helt nollställd ut och säger ingenting.
En äldra anställd kommer och hjälper oss i
stället och säger ”ni har frikort på den här
medicinen, så det kostar ingenting”.

Vi går därifrån och åker till nästa apotek.
Där är det 12 nummer före och solen skiner
utanför och vi vill hellre vara någon annan
stans.

Väl framme i kassan, säger min man ”att vi
har reserverat medicin”. ”Det var den här
medicinen då”, säger expediten och tar fram
kartongen. ”Nej”, svara min man. ”Den har jag
redan hämtat, det är en andra jag ska ha”.

När vi åker därifrån, pratar vi om det som hänt.
Herre gud, en så snurrig tjej på den första
apoteket. Hon hade ju inte någon ”koll” alls.

Hade hon inte fått den utbildning eller information
hon behövde?

För det kunde ju inte bero på att hon hade ”huckle”
på huvudet.

Nettan